Liberaler förena eder!

Några reflektioner och tankar efter det att Birgitta Ohlsson meddelat att hon ger upp kampen om att bli partiledare. 

Att Birgitta Ohlsson nu väljer att kliva av är tråkigt, och jag hade gärna sett att hon skulle fortsätta att vara den liberala vakthunden vi behöver i ett liberalt parti, men faktum är att det är hennes val att kliva av. BO hade inte det stöd hon trodde fanns där i partiledarfighten (personligen tror jag hon hade haft mycket större chans att bli partiledare om hon utmanat JB 2015 eller efter nästa val). 

Jag uttryckte oro när Birgitta meddelade att hon kandiderande att det skulle riva upp sår i partiet ett år innan valet. Idag är många besvikna och känner sig inte hemma i partiet och de har det givetvis rätt till att vara (kände likadant när Anne Wibble förlorade partiledarstriden 1995) men jag hoppas att de om några dagar ska känna engangemang och ska känna sig hemma i partiet igen. Dessutom är det viktigt att ingen ska mobbas ut på något sätt, det är nu viktigare än någonsin att vi förenar oss. 

Det är inte Jan eller Birgitta som vinner val, det är våra idéer och hur vi kommunicerar ut det till väljarna.

Jag tror att vi har god förutsättningar, förnyelsen i partiet går åt rätt håll och det kommer bli ett spännande landsmöte där vi nu får manifestera vår politik. 

Avslutningsvis tycker jag att det fanns en fördel med att Birgitta utmanade Jan, JB har nämligen behövt förnya sitt ledarskap och framtoning och sitt sätt att kommunicera och i mina ögon blivit en ännu bättre partiledare. Konkurrens är kanske aldrig fel. 

Mina vänner i Liberalerna nu kämpar vi mot valseger 2018!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s